Träskeppens tid

Svensk skeppsbyggnad i trä sträcker sig från vikingatidens klinkbyggda skepp till linjeskeppet Stockholm 1856. Under den tiden byttes byggnadstekniken ut, kronan lade beslag på landets ekar i nästan trehundra år och Chapman gjorde skeppsbyggeriet till en vetenskap. Den här sidan följer utvecklingen med belagda uppgifter och skriver ut var källorna säger olika saker.

• 1480-taletäldsta kända kravellbygget i Norden
• 1558eken förklaras vara kungens träd
• 45 dagarkortaste byggtiden för ett linjeskepp
• 1856flottans sista linjeskepp i trä

Klink mot kravell

Klinkbygge betyder att bordläggningens plankor överlappar varandra. Tekniken har använts i Norden i nästan tvåtusen år och togs upp på Unescos lista över immateriella kulturarv den 14 december 2021, som Sveriges första tradition på listan. Kravellbygge betyder i stället att plankorna läggs kant i kant mot ett spantverk.

Bytet drevs fram av kanonen. Intendenten Håkan Altrock vid museet Vrak beskriver hur artilleri ombord från 1400-talet krävde stabila skepp och en bordläggning som tålde fientlig eld. Det äldsta kända kravellbyggda fartyg som byggts i Norden är Vrak 5 i Landfjärden söder om Stockholm, daterat till 1480-talet och möjligen 1460-talet. Virket är fällt i Möre eller östra Blekinge och skrovet mätte omkring 35 gånger 10 meter.

Något brytår finns inte. Kraveller ingick i Gustav Vasas fartygsköp från Lübeck 1522. Svenskbyggda örlogskraveller är belagda från 1530-talet och framåt. Elefanten byggdes i Stockholm 1555 till 1559 under Finske Jakob och Holgerd Olsson, mätte 38 gånger 10 meter och förliste vid Svartö i Kalmarsund i augusti 1564. Övergången tog ett helt sekel.

Var flottans skepp byggdes

Örlogsbasen i Stockholm räknas från den 4 november 1522, då örlogsfartyg ankrade utanför Södra Djurgården. Skeppsgården vid slottet Tre Kronor grundades 1523 och blev landets första militära varv. På 1570-talet flyttade varvet till Blasieholmen, som blev stormaktstidens centrum för flottbygget. Där byggdes Vasa.

Skeppsgården flyttade till Skeppsholmen på 1640-talet och blev Stockholms största arbetsplats. Varvet stängdes 1680 när flottan flyttade till Karlskrona och öppnades igen 1715, då den ryska hotbilden krävde en skärgårdsflotta. Galärvarvet på Djurgården användes för flottan från 1600-talet. År 1752 uppfördes trettio galärskjul där.

Ett civilt varv spelade en oväntat stor roll. Djurgårdsvarvet låg där Gröna Lund ligger idag och köptes på 1760-talet av handelsmän ur skeppsbroadeln. Där byggdes ett femtiotal fartyg för skärgårdsflottan, bland dem kanonslupar, kanonjollar och skärgårdsfregatterna turuma, pojama, hemmema och udema.

Vasa och Kronan

Gustav II Adolf tecknade 1625 kontrakt med den holländske skeppsbyggmästaren Henrik Hybertsson och Arendt de Groote om fyra skepp. Vasa kölsträcktes vintern 1626. Hybertsson insjuknade och lämnade över till Hein Jakobsson. Skrovet sjösattes våren 1627 och byggmästaren dog samma år.

Måtten skiljer sig mellan museets egna sidor. Fartygsregistret anger skrovlängden 47,5 meter och bredden 11,7 meter, medan både Sjöhistoriska museet och Vasamuseet uppger omkring 69 meter, vilket rimligen är totallängden med bogsprötet. Vikten anges 1 200 eller 1 250 ton, men Vasamuseet skriver själv att den exakta siffran är okänd och ligger någonstans mellan 800 och 1 200 ton.

Varningen kom fyra månader i förväg. Vid ett stabilitetsprov i maj 1628 sprang trettio man fram och tillbaka över däck och skeppet krängde farligt. Viceamiral Klas Fleming bevittnade provet utan att rapportera det till kungen. Den 10 augusti 1628 sjönk Vasa efter omkring 1 300 meter och ett trettiotal människor omkom.

Kommissionen under riksamiral Karl Karlsson Gyllenhielm kom fram till att skrovet under vattenytan var för litet i förhållande till delen ovanför. Ingen straffades. Vasamuseets skeppsbyggnadsexpert Fred Hocker pekar på att de 120 ton sten i hålskeppet var otillräcklig ballast för den höga övervattenskroppen.

Kronan kölsträcktes den 27 oktober 1665 på Skeppsholmen, gick av stapeln den 31 juli 1668 och kom i tjänst 1672. Engelsmannen Francis Sheldon den äldre stod för konstruktionen. Skeppet mätte 53 gånger 13 meter, deplacerade omkring 2 300 ton och bar 110 till 114 bronskanoner på tre batteridäck. Vid middagstid den 1 juni 1676 kantrade hon, exploderade och sjönk utanför Hulterstad på Öland. Av 850 man överlevde ett fyrtiotal.

Kungens träd

I februari 1558 förklarade Gustav Vasa eken för kungens träd. Både krono- och skattebönder förbjöds att hugga den. Överträdelser kunde ge böter eller fängelse långt in på 1800-talet. Regalrätten löstes upp stegvis. Förordningen 1830 gav vissa ägare dispositionsrätt och full frihet kom först 1875.

Beståndet höll inte. Inventeringen på 1790-talet kronstämplade omkring 230 000 ekar. När af Borneman inspekterade åren 1819 till 1825 återstod bara omkring 40 000 användbara träd. Kring 1831 kom cirka 40 procent av ekvirket till Karlskronavarvet från Tyskland. På 1840-talet var hälften av varvets lager tyskt. Med färskt virke höll ett skepp bara tio till femton år före större reparationer.

Åtgången var enorm och siffrorna spretar. En genomgång vid SLU anger omkring 200 ekar per fartyg för Karlskronavarvets fregatter och linjeskepp i mitten av 1780-talet. En annan SLU-källa räknar med omkring 1 200 träd per linjeskepp, vilket vid fyrtio dugliga ekar per hektar motsvarar trettio hektar skog. En norsk uppgift ger 2 143 träd om 70 kubikfot styck för ett fyrtiofyrakanonskepp. Skillnaden förklaras rimligen av att spillet vid tillverkning av spant kunde nå sjuttio procent, så det spelar roll om man räknar fällda träd eller färdigt virke.

Räknat på 1 200 träd per fartyg krävde Chapmans tjugo skepp i Karlskrona 1782 till 1785 omkring 600 hektar prima ekskog. Statens svar blev att plantera. Ekarna på Visingsö sattes i marken strax före jul 1831 under hovjägmästaren Israel af Ström och stamkvistades för att bli långa och raka. När de var avverkningsmogna 1975 fick marinchefen erbjudandet och tackade nej.

Chapman gör skeppsbyggeriet till vetenskap

Fredric Henric af Chapman föddes 1721 på Nya varvet i Göteborg och dog i Karlskrona 1808. Han studerade matematik och fysik i Sverige och England och praktiserade vid svenska och utländska varv. Sjöhistoriska museet beskriver hans insats som att han omvandlade skeppsbyggeriet från hantverk till vetenskap.

Planschverket Architectura Navalis Mercatoria kom 1768 med fartygsritningar från små båtar till linjeskepp, delvis byggda på material han samlat vid franska, engelska och holländska varv. Kopparsticken utfördes av assistenten Lars Bogeman och gravyrplåtarna finns bevarade hos Sjöhistoriska museet. Verket gavs ut i franska och engelska översättningar.

Metoden visade sig i produktionen. Chapman var delägare och chef på Djurgårdsvarvet till 1781 och flyttade sedan till Karlskrona, där tio linjeskepp och tio fregatter blev klara mellan 1782 och 1785. Typritningar, mallar och prefabricerade komponenter ersatte individuella lösningar. Linjeskeppet Dygden sjösattes efter 66 dagar på stapelbädden, Rättvisan och Diana efter 45.

Handelsflottan och slutet för träet

Sveriges handelsflotta bestod 1850 av 2 744 fartyg om sammanlagt 205 800 nettoton. Av det var 201 800 ton segelfartyg och bara 4 000 ton ångfartyg. Antalet fartyg toppade 1880 med 4 333 stycken, varefter antalet sjönk medan tonnaget fortsatte växa. Räknat i nettoton passerade ångfartygen segelfartygen först omkring 1900.

För örlogsflottan går slutet att datera exakt. Linjeskeppet Stockholm sjösattes 1856 vid Karlskronavarvet som det sista linjeskepp marinen skaffade sig och det sista större träfartyget varvet byggde. Hon kölsträcktes redan 1832 och tog tjugofyra år att färdigställa, mätte 56,6 gånger 14,8 meter, bar 73 kanoner och fick en ångmaskin med propeller på vägen.

År 1862 konstaterade regeringen att örlogsfartyg byggda i trä inte längre var användbara i strid. Monitoren John Ericsson blev 1865 det första större svenska örlogsfartyget utan master och segel. Övergången var ändå försiktig. Många fartyg byggdes med både rigg och maskin, en del med infällbar propeller och skorsten, eftersom flottan inte litade på ångmaskinen.

I handelsflottan levde träet vidare långt efteråt. Helsingborgs varv grundades 1866 som träskeppsvarv och levererade sitt första fartyg i metall först 1893. Något årtal för det sista större träfartyget i den svenska handelsflottan går inte att belägga.

• Kanonen dödade klinkbyggetArtilleri ombord från 1400-talet krävde stabila skepp och en bordläggning som tålde fientlig eld. Därför fick den överlappande tekniken ge vika för kravellen.
• Klinkbygget är Sveriges första immateriella kulturarvNordisk klinkbyggnadsteknik togs upp på Unescos lista den 14 december 2021.
• Vasas bordläggning är importeradPlankorna köptes av ekonomiska skäl från Polen och dåvarande Livland. Bara det krokvuxna virket till spant och knän togs ur svenska skogar.
• Eken var kungens träd i nästan trehundra årGustav Vasa lade beslag på den i februari 1558. Först 1875 var dispositionsrätten helt fri.
• Kronans ekar försvannPå 1790-talet kronstämplades omkring 230 000 ekar. Vid inspektionerna 1819 till 1825 återstod cirka 40 000 användbara träd.
• Visingsös ekar kom 144 år för sentDe planterades strax före jul 1831 för flottans räkning. När de var avverkningsmogna 1975 tackade marinchefen nej.
• Sveriges sista linjeskepp tog tjugofyra årStockholm kölsträcktes 1832 och sjösättes 1856. Under byggtiden hann hon få ångmaskin och propeller.

Vanliga frågor

Källor

• Museet Vrak om det äldsta kravellbyggda fartyget i Norden: dateringen av Vrak 5 och varför kravellen tog över
• Sjöhistoriska museet om klinkbyggnadstekniken: tekniken och Unescoupptagningen 2021
• Vasamuseet om utredningen efter förlisningen: stabilitetsprovet, Klas Fleming och kommissionens slutsats
• Vasamuseets tidslinje: kontraktet 1625, byggmästarna och förlisningen
• Kalmar läns museum om Kronan: kölsträckning, mått, bestyckning och förlisningen 1676
• Populär Historia om kampen om ekarna: ekregalet från 1558 och frisläppandet 1830
• Populär Historia om flottans jakt på ekvirke: importen från Tyskland, virkeskrisen och Visingsö
• Gustafson, SLU 1994, om ek och skeppsvirke: förordningskedjan och siffrorna för åtgång per fartyg
• Statens fastighetsverk om ekskogen på Visingsö: planteringen 1831 och marinchefens nej 1975
• Sjöhistoriska museet om af Chapman: levnadsår, metod och Architectura Navalis Mercatoria
• Marinmuseum om Dygden och serieproduktionen: typritningar, mallar och byggtiderna 45 och 66 dagar
• Varvshistoriska föreningen i Karlskrona om flottans omställning: linjeskeppet Stockholm 1856 och beslutet 1862
• Sveriges land och folk, historisk-statistisk handbok, tabell 115: handelsflottans storlek och fördelningen segel mot ånga