Hoppa till innehållet
VarvshistoriaSvenska varv, fartyg och människor

Oberoende kunskapssajt

Varvens guldålder

Sverige byggde drygt en tiondel av världens fartyg 1951. Lönsamheten var redan då på väg åt fel håll.

Närbild av en nylagd svetssträng på grov stålplåt med kritmarkeringar

Perioden mellan andra världskriget och oljekrisen brukar kallas den svenska varvsindustrins guldålder. Sverige var fjärde största varvsnation 1961 och andra största i mitten av 1970-talet. Samtidigt varnade regeringen redan 1970 för att branschen knappast skulle bli lönsam. Den här sidan bygger på siffror ur riksdagstrycket och skriver ut vilket mått varje procenttal avser.

  • 11 %andel av världens sjösatta tonnage 1951
  • 36 500sysselsatta i branschen 1975 till 1978
  • 85 %andel tankfartyg av leveranserna 1975
  • 1963Arendalsvarvet invigs av Tage Erlander

Hur stort det var

Sveriges andel av världens sjösatta tonnage uppskattades 1951 till drygt elva procent enligt en proposition från 1954. Under 1960-talet höll de svenska varven sin marknadsandel kring nio procent. År 1971 skrev regeringen att produktionen uppgick till närmare tio procent av världsproduktionen.

Placeringen förändrades under perioden. Amerikanska Time skrev i oktober 1962 att Sverige låg fyra bland varvsnationerna, efter Japan med 1 799 342 ton, Storbritannien med 1 191 758 och Västtyskland med 962 407. Sverige hade 742 068 ton. Först i mitten av 1970-talet var Sverige världens näst största varvsnation efter Japan.

Den vanliga schablonen att Sverige var världstvåa gäller slutet av perioden, inte hela den. Att Västtyskland byggde mer tonnage än Sverige redan 1961 talar också emot förklaringen att svensk framgång berodde på att konkurrenternas industrier låg i ruiner efter kriget.

Sveriges andel av världens fartygsproduktion

Två olika mått. De får inte läsas som en enda kurva.

0 %4 %8 %12 %1950196019701980199011 %9 %10 %under 1 %4,5 %3,2 och 3,8 %andel av sjösatt tonnageandel av kompenserade bruttoregisterton
195111 %1960-talet9 %197110 %1974 till 19774,5 %19783,2 %19793,8 %1985 till 1986under 1 %andel av sjösatt tonnageandel av kompenserade brt

Kompenserade bruttoregisterton viktar ned stora och enkla skrov. Eftersom Sverige nästan bara byggde jättetankfartyg blir andelen i det måttet systematiskt mycket lägre. Punkten för 1960-talet avser en period och inte ett enskilt år.

Sysselsättningen följde samma kurva. År 1967 fanns omkring 29 000 arbetare och tjänstemän i branschen. Året 1971 anges cirka 30 000 direkt sysselsatta plus ungefär 15 000 hos underleverantörer. Det bäst belagda toppvärdet är 36 500 personer i genomsnitt under åren 1975 till 1978, enligt statens industriverks statistik återgiven i en proposition från 1981.

Varför det gick så bra

Regeringens egen förklaring 1971 var produktiviteten. Propositionen skriver att de svenska varvens internationellt sett höga produktivitet förklarar att de kunnat väl hävda sin ställning på marknaden. Samma text pekar ut orsaken bakom produktiviteten: löneläget var högt både internationellt och jämfört med annan svensk industri, vilket tvingade fram högre effektivitet än konkurrenternas.

Time beskrev samma sak 1962 från andra hållet. Svenska varv betalade yrkesarbetare 1,50 dollar i timmen, nästan dubbelt mot japanska. Samtidigt räknade de med att klara jobbet med hälften så många arbetare. Tidningen noterade också att Sverige byggde utan statliga subventioner.

Tekniken bidrog. Under 1950-talet ersatte svetsningen successivt nitningen genom nya metoder, bättre stål och byggande i sektioner. Motorkunnandet hade byggts upp sedan m/s Bullaren 1918 och den egna GV-motorn 1939. Sjöhistoriska museet skriver att Götaverken genom sin tidiga satsning på motorfartyg blev världens största fartygsproducent redan på 1930-talet.

Två saker till går att belägga. Storvarven samarbetade på flera områden, vilket propositionen 1971 pekar ut som en bidragande orsak till produktutveckling och teknisk förnyelse. Exportberoendet var stort. Fyra femtedelar av produktionen gick på export och den norska rederinäringen var den viktigaste utlandsmarknaden, med en svensk andel som länge pendlade mellan trettio och fyrtio procent.

Tankfartygen

Guldåldern var framför allt en tankfartygsålder. Av storvarvens leveranser 1975 var 3 666 av sammanlagt 4 303 tusen ton dödvikt tankfartyg. Det motsvarar 85 procent. Bulkfartygen svarade för 490 och produktfartygen för 147.

Storleken drev fram nya anläggningar. Götaverkens gamla område i Lundbyvassen klarade inte fartyg över 50 000 ton, vilket var skälet till att Arendalsvarvet byggdes. Där byggdes sedan fartyg från 100 000 till 240 000 ton. Eriksbergs byggdocka byggdes 1969 ut till 382 gånger 65 meter. Varvet uppgav då att fartyg på upp till 500 000 ton kunde byggas.

Sveriges största fartyg genom tiderna blev T/T Nanny från Uddevallavarvet, levererad den 5 november 1978. Sjöhistoriska museet och Bohusläns museum anger dödvikten till 499 000 ton medan fartygsregister anger 491 120. Måtten 364 gånger 79 meter finns bara hos en källa utan referenser och bör hanteras försiktigt.

Nya byggmetoder

År 1939 hade Götaverken fem stapelbäddar. Fartyg upp till tvåhundra meter kunde byggas. Tjugo år senare stod Eriksbergs första byggdocka klar, 280 gånger 44 meter och 11,6 meter djup. Samma år, 1959, fattade Götaverken beslutet om Arendal.

Arendalsvarvet invigdes 1963 av statsminister Tage Erlander och hade kostat 36 miljoner dollar. Produktionen byggde på automatiserad plåthantering och avancerat sektionsbygge, där sektioner om upp till arton meter i taget trycktes ut i torrdockan. Time skrev året före invigningen att varvet skulle halvera den normala byggtiden på fyrtio veckor för ett tankfartyg på 40 000 ton.

Från 1968 tog Arendal över hela Götaverkens nybyggnadsverksamhet. Varvet levererade sammanlagt 140 flytetyg, varav 107 fartyg, fram till isbrytaren Oden. Bockkranarna kom in på 1960- och 1970-talen och gjorde det möjligt att lyfta färdiga sektioner på över tusen ton på plats.

Storvarven 1970

Propositionen från 1971 innehåller en ögonblicksbild av branschen just innan allt vände. De fyra storvarven fakturerade tillsammans omkring 2 100 miljoner kronor.

Varv ~Personal 1970 ~Omsättning 1970 Not
Götaverken ca 8 000 860 milj. kr Störst av de fyra
Kockums 7 600 520 milj. kr Varav 4 600 i själva varvsverksamheten
Eriksberg drygt 4 000 490 milj. kr Över 6 000 anställda 1972 enligt varvet självt
Uddevallavarvet 2 900 260 milj. kr Orderstock 2 444 000 ton dödvikt vid årsskiftet

Siffrorna för Eriksberg spretar mellan källorna. Sjöhistoriska museet anger omkring 4 500 anställda 1969, propositionen drygt 4 000 för 1970 och Varvshistoriska föreningen över 6 000 för 1972. Skillnaden beror sannolikt på olika avgränsning mellan varvsverksamhet och hela bolaget, men ingen källa förklarar den.

Varningarna som redan fanns

Den skarpaste meningen i hela materialet står i en proposition från 1970, fyra år före oljekrisen. Regeringen skrev att det ändå fanns åtskilliga tecken som tydde på att den japanska varvsindustrin var på väg mot en lugnare utveckling. I nästa andetag kom bedömningen: att varvsindustrin skulle kunna bli en jämfört med verkstadsindustrin i övrigt expansiv och speciellt lönsam bransch i Sverige fann man dock osannolikt.

Samma proposition redovisar att den japanska andelen av nyproducerat handelstonnage under 1960-talet ökade från en femtedel till hälften. Den svenska andelen av den norska marknaden hade fallit till under tjugofem procent fram till 1968, i stor utsträckning som ett resultat av att norska order på tank- och bulkfartyg placerats hos japansk varvsindustri.

Varningarna går att spåra ännu längre bakåt. En proposition från 1963 beskrev överkapacitet i världen och kreditvillkor på åttio procent över åtta år som inte var ovanliga. År 1965 skrev regeringen att de kontrakt som tecknats ofta skett till priser som ligger under lönsamhetsgränsen. År 1967 konstaterades att varvsindustrin i världen stod inför stora svårigheter.

Staten sköt till kapital till Uddevallavarvet redan 1963, 1965 och 1967. Guldåldern var intakt på ytan medan lönsamheten urholkades i över tio år innan oljekrisen kom. Orderstockarna låg som högst 1973 och 1974 och motsvarade då mer än fyra års produktion.

  • Sverige var fyra i världen 1961, inte tvåaJapan, Storbritannien och Västtyskland byggde alla mer tonnage. Tvåaplatsen kom först i mitten av 1970-talet.
  • Fyra femtedelar av produktionen gick på exportNorge var den viktigaste marknaden, med en svensk andel som länge pendlade mellan trettio och fyrtio procent.
  • Varven byggde utan subventioner under uppgångenTime konstaterade 1962 att Sverige byggde utan statligt stöd. Stödet kom först med krisen.
  • Svenska varvsarbetare tjänade dubbelt mot japanska1,50 dollar i timmen 1962. Svenskarna räknade samtidigt med att klara jobbet med hälften så många arbetare.
  • Arendal skulle halvera byggtidenFör ett tankfartyg på 40 000 ton skulle de normala fyrtio veckorna bli tjugo.
  • Åtta av tio levererade ton var tankfartygAv storvarvens leveranser 1975 utgjorde tankfartygen 85 procent av dödvikten.
  • Regeringen skrev av branschen redan 1970Att varvsindustrin skulle bli en särskilt lönsam bransch i Sverige fann man osannolikt, fyra år före oljekrisen.

Om sajten. Varvshistoria.se är en fristående kunskapssajt om svensk varvsindustri. Sajten drivs inte av och har ingen koppling till något av de företag eller myndigheter som nämns på sidan.

Riksdagstrycket är fritt tillgängligt hos Sveriges riksdag och är grundkällan för nästan alla siffror på den här sidan.

Någon komplett årsserie över svenskt levererat tonnage 1945 till 1975 går inte att belägga i fritt tillgängliga källor. Därför redovisas enskilda belagda punkter i stället för en dragen kurva.

Vanliga frågor

Hur stor var svensk varvsindustri?

Drygt elva procent av världens sjösatta tonnage 1951, kring nio procent under 1960-talet och närmare tio procent 1971. Alla tre siffrorna kommer ur riksdagstrycket.

Var Sverige världens näst största varvsnation?

I mitten av 1970-talet, ja. År 1961 låg Sverige fyra efter Japan, Storbritannien och Västtyskland.

Hur många arbetade i varvsindustrin?

Omkring 29 000 år 1967 och cirka 30 000 år 1971, plus ungefär 15 000 hos underleverantörer. Det bäst belagda toppvärdet är 36 500 i genomsnitt 1975 till 1978.

Varför lyckades svenska varv så bra?

Hög produktivitet, framtvingad av höga löner. Till det kom svetsning och sektionsbygge, ett tidigt motorkunnande, samarbete mellan storvarven och en stark norsk hemmamarknad.

Stämmer det att Sverige gynnades av att konkurrenternas industrier bombats?

Uppgiften går inte att belägga i någon källa. Den motsägs också av att Västtyskland byggde mer tonnage än Sverige redan 1961.

Vad var Arendalsmetoden?

Ett rakt produktionsflöde med automatiserad plåthantering och sektionsbygge inomhus, där skrovet sköts ut i torrdockan efter hand. Själva ordet förekommer inte i källorna, men innehållet är belagt.

Vilket var det största fartyget som byggts i Sverige?

T/T Nanny från Uddevallavarvet, levererad den 5 november 1978. Dödvikten anges 499 000 ton av museikällor och 491 120 ton i fartygsregister.

När började det gå utför?

Tidigare än oljekrisen. Redan 1965 skrev regeringen att kontrakt tecknades till priser under lönsamhetsgränsen. År 1970 kallades en särskilt lönsam varvsbransch i Sverige osannolik.

Vad levererade varven mest av?

Tankfartyg. Av storvarvens leveranser 1975 svarade de för 85 procent av dödvikten.

Hur stora var de fyra storvarven?

År 1970 hade Götaverken omkring 8 000 anställda, Kockums 7 600, Eriksberg drygt 4 000 och Uddevallavarvet 2 900. Tillsammans fakturerade de cirka 2 100 miljoner kronor.

Källor

Läs vidare om varvskrisen, om övergången till motordrift och om svensk varvshistoria i stort.

Publicerad Uppdaterad Av Bosse

Ämnen: , ,

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *