Oberoende kunskapssajt
Eriksbergs varv
Landets första galvaniseringsfabrik blev skeppsvarv, byggde tjugoen supertankfartyg och lämnade efter sig Sveriges enda skyddade bockkran.

Eriksberg på Göteborgs norra älvstrand levererade drygt 625 fartyg innan nybyggnationen upphörde 1979. Bockkranen från 1969 är byggnadsminne sedan 2012 och den enda av sitt slag som finns kvar i Sverige. Höjduppgifterna om den skiljer sig mellan källorna. Här reds det ut.
- 1850landets första galvaniseringsfabrik startar på platsen
- 1871verksamheten blir skeppsvarv
- drygt 625fartyg byggda fram till 1979
- 25 juni 2012bockkranen blir byggnadsminne
Fyra grundningsår och varför de alla stämmer
Frågan om när Eriksberg grundades har inget entydigt svar. Källorna mäter olika saker. Verksamheten på platsen börjar som galvaniseringsfabrik, blir gjuteri, blir varv och bolagiseras, allt under en period på tjugosex år.
| ~År | Vad som hände | Vem som anger det |
|---|---|---|
| 1850 | Landets första galvaniseringsfabrik startar | Sjöhistoriska museet, Göteborgs stadsmuseum, DigitaltMuseum |
| 1852 | Verksamheten beskrivs som Eriksbergs Mekaniska Verkstad i Sandvik | SIM, kulturhistorisk inventering |
| 1853 | Det officiella födelseåret, som Ericsbergs Metall- och Tackjärnsgjuteri | Varvshistoriska föreningen, Älvstranden Utveckling |
| 1871 | Verksamheten blir skeppsvarv | Göteborgs stadsmuseum, Centrum för Näringslivshistoria |
| 1876 | Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB bildas | Varvshistoriska föreningen, Riksantikvarieämbetet |
Även grundarnas namn spretar. Varvshistoriska föreningen anger Christian Barchman och C F Höglund, medan Göteborgs stadsmuseum skriver C. C. Barchmann och D. W. Flobeck. Bara Barchman är gemensam. Stavningen skiljer sig också.
Det första fartyget blev bogserbåten Aktiv, som gick av stapeln 1873. Dan Broström köpte varvet 1915 för 1,2 miljoner kronor. Under det följande halvseklet byggdes 201 tankfartyg, 196 torrlastfartyg, 36 kyllastfartyg och tolv örlogsfartyg.
Bockkranen och de tre höjderna
Kranbalken tillverkades av NOHAB i Trollhättan 1968 och kranen konstruerades av Pohlig-Heckel-Bleichert i Köln, samma firma som byggde Kockums och Uddevallas kranar. Monteringen började i januari 1969 och kranen togs i bruk efter sommaruppehållet samma år. Den väger 1 750 ton och lyfter 450 ton.
Höjden anges olika beroende på var man läser. Den kulturhistoriska inventeringen skriver 73 meter fri höjd över kaj, Riksantikvarieämbetet 80 meter, turistmaterial drygt 70 meter och bungyverksamheten 84 meter över havet. Siffrorna mäter olika saker. Kajen ligger några meter över havsytan.
Vad de olika höjdsiffrorna mäter
Samma kran, tre mått. Skillnaden ligger i var man börjar mäta och var man slutar.
Spännvidden anges till 107,85 meter i kranförteckningen, 108 meter i den kulturhistoriska inventeringen och närmare 110 meter hos hembygdsförbundet.
450 ton, inte 500 000. Kranens lyftkapacitet var 450 ton. Siffran 500 000 ton avser storleken på de fartyg kranen gjorde det möjligt att bygga, inte vad den kunde lyfta. De två blandas rutinmässigt ihop.
Kranen var ursprungligen grön och målades senare röd. Sedan 1993 har den använts som utsiktsattraktion. Plattformen 84 meter över havet var under en tid Sveriges högsta plats för bungyjump. Trots byggnadsminnesstatusen är två av de tre vinschmaskinerierna demonterade, utrustning stulen och elinstallationerna vandaliserade.
Storhetstiden och slutet
Byggdockan togs i drift 1959 med måtten 280 gånger 44 meter och elva och en halv meters djup. Tio år senare byggdes den ut till 382 gånger 65 meter, samtidigt som bockkranen restes. Mellan 1968 och 1976 byggdes tjugoen supertankfartyg på 130 000 ton.
Antalet anställda är omtvistat. Tre museiinstitutioner anger omkring 4 500 år 1969 och kallar det toppåret. Varvshistoriska föreningen skriver över 6 000 år 1972 och kallar det den största arbetsstyrkan i varvets historia. Skillnaden kan bero på om entreprenad- och underleverantörsanställda räknas in, men det står inte i någon källa.
Krisen kom 1974 och 1975 med rekonstruktion och statligt stöd. Svenska Varv tog över 1977. Verkstadsklubben lades ned den 31 mars 1979 och det sista fartyget, tankfartyget M/T Atland, levererades den 15 juni samma år. Därmed avslutades 106 år av skeppsbyggnad. År 1996 köpte Göteborgs stad förvaltningsbolaget för en krona. Det heter sedan 2006 Älvstranden Utveckling.
Vad som finns kvar i Eriksberg
Området är idag en tät stadsdel med varvsbyggnaderna insprängda bland bostäderna. Kajpromenaden är fri och älvfärjorna går. Bockkranen och den gamla torrdockan är byggnadsminne, medan de övriga byggnaderna bara har q-skydd i detaljplanen.
| Byggnad | ~År | ~Skydd | Användning idag |
|---|---|---|---|
| Bockkranen och torrdockan | 1969 | Byggnadsminne | Fritt synliga vid Sannegårdshamnen |
| Eriksbergshallen | 1922 | q i detaljplan | Evenemangslokal för mässor och galor |
| Blå hallen | 1961 | q i detaljplan | Hotell |
| Vita villan | 1916 | q i detaljplan | ej angiven |
| Sjöporten | 1945 | q i detaljplan | ej angiven |
| Dockhuset | 1956 | q i detaljplan | ej angiven |
| Snickeriet | 1955 | inget angivet | ej angiven |
| Celsiusgården, huvudkontoret | 1944 | inget angivet | ej angiven |
Pannverkstaden bär en muralmålning som beskrivits som Sveriges största konstverk. Byggnadsminnesskyddet innebär att kranen varken får rivas, flyttas eller byggas om utan länsstyrelsens tillstånd.
- Varvet började inte som varvVerksamheten startade 1850 som landets första galvaniseringsfabrik. Först ett tjugotal år senare byggdes det fartyg på platsen.
- Eriksberg byggde också broar och fyrarDen gamla Hisingsbron revs 1968. Fyrtornet Måseskär kom också härifrån.
- Kranen var grön från börjanDen röda färgen kom senare. Den invändiga gula och gröna färgsättningen är skyddad och får inte ändras.
- Kranbalken kom från TrollhättanNOHAB tillverkade den 1968 i åtta sektioner som transporterades med pråm till Göteborg.
- Staden köpte varvsbolaget för en kronaGöteborgs stad förvärvade Eriksbergs Förvaltnings AB 1996. Bolaget heter idag Älvstranden Utveckling.
- Verkstadsklubben lades ned före varvetKlubben upphörde den 31 mars 1979, två och en halv månad innan det sista fartyget levererades.
Om sajten. Varvshistoria.se är en fristående kunskapssajt om svensk varvsindustri. Sajten drivs inte av och har ingen koppling till Älvstranden Utveckling, Göteborgs stad, länsstyrelsen eller någon av verksamheterna i de gamla varvsbyggnaderna.
Beslutet om byggnadsminne och dess motivering finns hos Riksantikvarieämbetet. Kulturhistoriskt underlag finns hos Göteborgs stadsmuseum.
Där källorna säger olika saker står båda uppgifterna utskrivna i texten.
Vanliga frågor
När grundades Eriksbergs varv?
Det beror på vad man räknar. Verksamheten började 1850 som galvaniseringsfabrik, fick sitt officiella födelseår 1853 som gjuteri, blev skeppsvarv 1871 och bolagiserades 1876. Alla fyra årtalen förekommer i seriösa källor och de mäter olika saker.
Hur hög är Eriksbergs bockkran?
Tre olika mått används. Den kulturhistoriska inventeringen anger 73 meter fri höjd över kaj, Riksantikvarieämbetet 80 meter totalhöjd och bungyplattformen 84 meter över havet. Skillnaden ligger i var mätningen börjar och slutar.
Hur mycket lyfter bockkranen?
450 ton. Siffran 500 000 ton som ofta nämns i samma andetag avser storleken på de fartyg kranen gjorde det möjligt att bygga, inte lyftkapaciteten.
När blev kranen byggnadsminne?
Den 25 juni 2012, enligt tredje kapitlet i kulturmiljölagen. Skyddet omfattar både bockkranen och den gamla torrdockan med det öppna vattenområdet. Även den invändiga gula och gröna färgsättningen omfattas.
Vilket var Eriksbergs sista fartyg?
Tankfartyget M/T Atland, levererat den 15 juni 1979. Verkstadsklubben hade då redan lagts ned den 31 mars samma år. Årtalet 1978 förekommer också som nedläggningsår och avser sannolikt beslutet, inte den sista leveransen.
Hur många fartyg byggde Eriksberg?
Drygt 625. Varvshistoriska föreningen anger 626 och Göteborgs stadsmuseum 625. Fördelningen var 201 tankfartyg, 196 torrlastfartyg, 36 kyllastfartyg och tolv örlogsfartyg plus specialfartyg.
Hur många arbetade på Eriksberg?
Källorna pekar åt olika håll. Tre museiinstitutioner anger omkring 4 500 år 1969 som toppen, medan Varvshistoriska föreningen skriver över 6 000 år 1972. Ingen källa förklarar skillnaden.
Kan man besöka bockkranen?
Kranen och torrdockan står vid Sannegårdshamnen och är fritt synliga från kajpromenaden. Själva kranen är inte öppen för allmänheten. Två av vinschmaskinerierna är demonterade.
Vad byggde Eriksberg förutom fartyg?
Den gamla Hisingsbron från varvet revs 1968. Fyrtornet Måseskär byggdes också här. Verksamheten började med galvanisering och gjutgods innan fartygen tog över.
Vem äger varvsområdet idag?
Göteborgs stad, genom Älvstranden Utveckling AB. Staden köpte Eriksbergs Förvaltnings AB för en krona 1996. Bolaget bytte namn 2006.ouml;rvaltnings AB fEriksbergs Förvaltnings AB för en krona 1996. Bolaget bytte namn 2006.ouml;r en krona 1996. Bolaget bytte namn 2006.
Källor
- Riksantikvarieämbetet, byggnadsminnesbeslutet för Eriksbergs bockkran: skyddsdatum, motivering, vikt och den ursprungliga färgen
- Göteborgs hembygdsförbund om Eriksbergs bockkran: NOHAB, PHB, monteringen 1969 och kranens skick
- Slöjd & Byggnadsvård, Hamn- och varvskranar i Västra Götalands län: spännvidden 107,85 m och lyftkapaciteten 450 ton
- SIM, kulturhistorisk inventering av Eriksberg, Lindholmen och Götaverken: fri höjd 73 m, byggnadernas skydd och områdets utveckling
- Varvshistoriska föreningen i Göteborg om Eriksberg: födelseåret 1853, byggdockan, fartygsfördelningen och 1972 års arbetsstyrka
- Göteborgs stadsmuseum om Eriksbergs Mekaniska Verkstad: galvaniseringsfabriken 1850, grundarnamnen och toppen 1969
- Sjöhistoriska museet, varvsförteckning: verksamhetsår och det första fartyget
- Centrum för Näringslivshistoria, Världsindustrin som försvann: M/T Atland och leveransdatumet 15 juni 1979
- Älvstranden Utveckling, historik: stadens köp 1996 och namnbytet 2006
Läs vidare om Götaverken, om Uddevallavarvet och om svensk varvshistoria i stort.